Jag ser...
Nu har jag skrivit två inlägg som har försvunnit. F*n! Arg ska man behöva bli också! Blodet kokar inom mig. Men sedan kom jag på att inläggen kanske fanns i utkast, men icke sa nicke. Blodet går upp mot öronen. Jag är snart lika röd som en prinskorv. Men när jag tänker på det, gud vad gott! - med prinskorv alltså!!! Snart ska jag ställa mig vid spisen och laga lite middag. Korv blire idag, vad annars? Undra vad jag ska ha till. Ris kanske? Nej usch! När någon säger ris tänker jag på kina och kina gillar jag inte. Nu kommer alla skicka elaka kommentarer om att jag inte gillar kina MEN det är inte kina det är fel på utan jag gillar det inte eftersom när jag var liten så hände det något väldigt hemsk där! Jag vill helst inte berätta men jag gör det för att ni ska förstå. Jo det var så att jag och min familj skulle åka till kina, planet gick bra och vi landade lugnt. Så kommer vi till hotellet också lugnt där. Men sedan kommer vi till stranden - inte lugnt. Folk pekade på mig. Det var torterande. Blodet steg till mina öron (precis som det gjorde nyss förutom att det steg av rädsla och nervositet). Varför stirrade alla på mig? Jo och då vänder jag mig om och får se... får se... får se.. Gud jag kan knappt prata om det. Jag får se en stor fågel stå bakom mig... Sen dess har jag haft svårt att säga fågel och svårt att stå nära fåglar. Efter den dagen grät jag i flera dagar och jag kan ju säga att min mage inte heller mår så bra när jag ser en fågel. Nej nu ska jag gå och trösta mig med lite korv!
Kommentarer
Trackback